fredag 25 oktober 2019

Att hålla i och hålla ut

En viktig framgångsfaktor för skolutveckling är långsiktighet och att kompetensutvecklingsinsatser sträcker sig över en längre tid. Vi är nu inne på vårt fjärde år i arbetet med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (med arbetsnamnet SKUA) i Sunne kommun, vilket kanske är ganska unikt? I ett annat blogginlägg kan ni läsa om vårt tidigare SKUA-arbete i F-6; SKUA i Sunne. Detta läsår har jag och min kollega Annelie Björck fått möjlighet att helt ägna oss åt skolutveckling och arbetet med SKUA. Därför har bloggen i år ett lite annorlunda innehåll än tidigare med mer fokus på skolutvecklingsfrågor än undervisning. Undervisningens innehåll och val av metoder är alltid central, men förmågan att reflektera över sin egen undervisning är en minst lika viktig del av lärarprofessionaliteten och utvecklingsarbetet.


Att diskutera sin undervisning tillsammans med andra ämneskollegor är utvecklande.



Ofta vill man se snabba förändringar och resultat när man arbetar med skolutveckling, men vi vet att utvecklingsarbete tar tid, det gäller att arbeta strukturerat och tålmodigt. Man måste också som lärare få tid att "landa" i nya tankar och arbetssätt så att man inte ständigt blir överöst av nya intryck och metoder. Om nya metoder ska bli en naturlig del av undervisningen så måste man få tid att prova, göra om och prova igen. Att språk- läs- och skrivutvecklingen är alla lärares ansvar och viktig för kunskapsutvecklingen i alla skolans ämnen är nog de flesta överens om, men mycket handlar om att skapa nya vanor, annars är det lättare att göra som man alltid gjort. Det räcker inte med att höra hur man "ska" göra, det gäller att göra genom att prova själv och inte bara en gång utan många gånger! Först då kan man börja reflektera över sin egen undervisning och se vilka effekter det ger på elevernas inlärning. Enligt professor Helen Timperley måste lärare hela tiden arbeta aktivt med att utveckla sitt eget lärande där man utvecklar sina metoder, testar och utvärderar hur det påverkar elevernas lärande och utveckling. Genom att fråga sig vilka kunskaper och färdigheter eleverna behöver utveckla fördjupar man sin lärarprofessionalitet och därmed undervisningen. Detta utvecklingsarbete måste organiseras och ledas av skolledare på ett systematiskt sätt menar Timperley.



Källa: Det professionella lärandets inneboende kraft - Helen Timperley


Det gäller också att försöka hitta gemensamma beröringspunkter i olika insatser. Många projekt knackar på dörren i skolans värld och det är allt fler inslag som ska rymmas inom ramen för undervisningen. Därför har vi försökt länka språk- och kunskapsutvecklande undervisning med t ex digitalisering och bedömning så att vi får en helhet istället för att köra parallella spår. En ökad medvetenhet redan i planeringsfasen om hur man kan använda olika verktyg i undervisningen för att kunna möta elevernas behov underlättar arbetet för oss lärare att skapa tillgängliga lärmiljöer. Allt handlar ju om att öka elevernas möjligheter till lärande.


Att ständigt utvärdera och fånga upp de deltagande lärarnas tankar är ett annat viktigt inslag för att få syn på var vi befinner oss i processen. Efter förra läsårets SKUA-arbete gjorde vi en utvärdering på både skol- och individnivå; Vad är ditt nästa steg i ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt? Vad är din skolas nästa steg? I många utvärderingar framkom det att man önskar mer tid för pedagogiska diskussioner på skolenheterna och i arbetslagen, ofta fylls de gemensamma mötena med praktiska frågor som måste lösas. Vårt jobb som SKUA-handledare i år består därför till viss del i att besöka kommunens olika F-6-skolor och utifrån just deras utvecklingsbehov se hur vi kan möta de önskemål som framkommit i utvärderingarna, bl a genom att hitta gemensam tid och ramar för pedagogiska diskussioner. Även vi lärare befinner oss i olika utvecklingszoner ibland och på våra träffar utgår vi från Marianis fyrfältare för att få syn på i vilken utvecklingszon vi befinner oss i just nu, anledningar till det och vad som skulle krävas för att komma vidare. Utvecklingsarbete kan vara krävande och man behöver också som lärare få vila i komfortzonen ibland, man behöver inte göra om och göra nytt hela tiden utan utveckla det man redan gör bra.


Men inspiration är alltid värdefullt! Därför anordnade våra förstelärare och IT-pedagoger olika workshops utifrån ett SKUA- och digitaliseringsperspektiv sista studiedagen innan höstlovet. Resultatet blev ett smörgåsbord av aktiviteter med allt från interaktionsövningar, kooperativa arbetssätt, läs- och skrivaktiviteter, rörelseglädje, Brainbreaks, hur man arbetar med skönlitteratur samt ord och begrepp i olika ämnen, digitala verktyg som ökar elevaktiviteten och inlärningen såsom Plickers och Quizlet, men också digitala plattformar som kan underlätta planeringen för oss lärare såsom One Note och uppgiftsfunktioner i Teams. Full aktivitet och kreativitet trots att det var sista dagen innan lovet!


Begrepps-Doobidoo

Kooperativa övningar

Plickers

Stolsyoga


Mitt bästa råd till er som arbetar med skolutveckling eller själva befinner er mitt i en utvecklingsprocess är därför - håll i och håll ut! Det finns inga snabba lösningar, det är metodiskt och strukturerat arbete som gäller och det handlar mycket om det som Timperley kallar för "Lärarens livslånga lärande." Tänk vilket fantastiskt utvecklande och kreativt yrke vi har, en av de stora fördelarna med jobbet! Försök att ha ett systematiskt förhållningssätt för att få syn på förändringar efter vägen. Ibland kan målet kännas långt borta och precis som för våra elever så måste man få syn på tecken på utveckling längs vägen för att hålla motivationen uppe.


Hur har vi då valt att arbeta vidare med SKUA i våra ämnesgrupper? Mer om det i nästa blogginlägg! Nu önskar jag alla ett härligt höstlov!!!