Kemal (som egentligen heter något annat) kom till Sverige för drygt tre år sedan tillsammans med sin pappa och fyra bröder. Familjen hade flytt tillsammans från Afghanistan men hans mamma och syster hade skiljts från familjen under flykten och fastnat i ett flyktingläger i ett annat land och de har inte träffats sedan dess.
Efter att ha flyttat runt på olika asylboenden i Sverige så kom Kemal till vår skola. Han lärde sig läsa, skriva och behärska det svenska språket riktigt bra. Han fick kompisar och var för övrigt som vilken 10-åring som helst, vilket innebar att han tyckte det var mycket roligare att spela fotboll på rasten med kompisarna än att träna svenska med fröken!
Av den anledningen så blev det lite sena ankomster vid några upprepade tillfällen. Min kollega tyckte då det var på sin plats att ta ett lite allvarligt samtal med Kemal och hans kompisar om vikten av att passa tider och att skolan är viktig för framtiden. Detta höll inte Kemal helt med om, eftersom han tänkte bli fotbollsproffs när han blev stor och då var det inte lika viktigt att kunna läsa och skriva bra, tyckte han. Min kollega försökte då lite pedagogiskt förklara att det är jättebra att ha drömmar och visioner, men att det är ganska svårt att bli fotbollsproffs och det är inte alla som lyckas, så det kan vara bra att ha en reservplan. Då blev Kemal tyst en stund, sen tittade han på henne och sa:
- Tänk inte minus - tänk plus!
Och visst blir livet lite lättare om man försöker tänka positivt och se möjligheterna istället för hindren! Dessutom blir man ju så lycklig som språklärare när ens elever visar prov på så goda språkliga strategier! Mitt i prick!
Kemal och hans familj har nu fått sitt tredje avslag från Migrationsverket och de riskerar att skickas tillbaka till Afghanistan efter snart fyra år i Sverige. Hur det har gått för honom vet jag dessvärre inte, eftersom familjen återigen flyttats till ytterligare ett nytt asylboende i en annan del av Sverige... Men jag hoppas att Kemal aldrig slutar drömma och tänka positivt!
Kemals situation är inte unik. Så många asylsökande elever som vi har tagit emot för att sedan tvingas ta farväl av dem igen när de flyttats till nya boenden. Eller som Kemals lillebror uppgivet uttryckte det: "De sparkar runt oss som fotbollar." Den eviga väntan på beslut från Migrationsverket tar hårt på redan pressade familjer. I SVTs programserie "Tusen dagar i Sverige" kan man följa tre familjer under deras tre första år i Sverige, länken till svtplay hittar du här: Tusen dagar i Sverige Se den! 💗
