Lärandematriser

Förra året började vi jobba i ämnesgrupper med lärare från kommunens alla F-6-skolor. Fokus då låg på att fördjupa vårt arbete kring språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (SKUA) där vi försökte få en röd tråd mellan planering - genomförande - bedömning. Vi upptäckte då att vår största utmaning låg i bedömningsfasen och att vi inte riktigt fick till bra diskussioner kring bedömning. Även utvärderingarna visade att lärarna önskade mer tid för detta arbete i allmänhet och samtal om progression och likvärdig bedömning i synnerhet. Vi försökte då identifiera vad utmaningarna bestod av och tyckte oss se två bärande punkter; För det första så behövde vi bli bättre på att redan i planeringsfasen identifiera och tydliggöra målen med aktiviteten/arbetsområdet. För det andra saknade vi bra verktyg för att diskutera progression och likvärdig bedömning. Hur skulle vi kunna utveckla detta arbete och samtidigt bibehålla fokus på ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt?

Våra blickar vändes mot Johan Alm och Lärandematriser. Syftet med Lärandematriser (LM) är främst att stödja undervisning och lärande genom att stötta elevernas lärande, men också genom att utvärdera den egna undervisningen.  De skiljer sig från "vanliga" bedömningsmatriser på så sätt att LM vänder sig till eleverna för att de i förväg ska förstå syftet med undervisningen, till skillnad från bedömningsmatriser som mer är till för att lärare i efterhand ska kunna bedöma eller sätta betyg. I sin bok Lärandematriser - att få eleven att förstå beskriver Johan Alm att många elever känner sig omotiverade eller vilsna i skolan idag, just för att de inte förstår vad de ska lära sig. Målen med undervisningen och kraven de bedöms efter är ofta höljda i dimma. Johan Alm menar att genom att göra målen iakttagbara för eleverna så kan man därigenom också öka deras motivation. Detta gjorde oss nyfikna eftersom just motivationsfaktorn är central för kunskapsinhämtningen. När vi läste vidare upptäckte vi att kollegialt arbete lämpade sig särskilt väl för arbetet med att skapa Lärandematriser då man också får verktyg för att diskutera kunskapsnivåer och progression, precis det vi var ute efter!


En Lärandematris används hela tiden i klassrummet av både lärare och elever:

• Före arbetet identifierar läraren vilka kunskapsmål som är centrala för arbetsområdet. Efter att kunskapskraven har omvandlats till kriterier i form av iakttagbara handlingar - vad eleven ska göra för att visa sina kunskaper, d v s något man ska kunna se eller höra -  ger LM eleverna tydliga och konkreta målbilder av vad de ska kunna när arbetet är klart. Utifrån dem väljer man aktiviteter och metoder för att eleverna ska få träna på dessa förmågor och kunskapskrav.
• Under arbetet är LM utgångspunkten för undervisningen och konkretiserar vad eleven ska kunna i just denna uppgift. Matrisen visar också progressionen, d v s hur eleven kan göra det bättre och bättre. Kriterierna möjliggör också ett effektivt responsarbete, både för läraren, eleven (självbedömning) och elever emellan (kamratrespons).
• Efter arbetet fungerar LM som en bedömningsmatris då den kopplar varje kriterium till ett specifikt kunskapskrav, vilket underlättar bedömningsarbetet för läraren.

Hur skulle vi då kunna koppla ett arbete med Lärandematriser till vårt pågående arbete med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt? Efter att ha läst Johan Alms böcker om Lärandematriser så fann vi några gemensamma beröringspunkter:

Vikten av att;

• Utgå från elevernas förförståelse och förkunskaper
• Ha tydliga lärandemål
• Höga förväntningar på eleverna 
• Modellera
• Sträva efter hög elevaktivitet
• Sociokulturellt perspektiv på lärande - eleverna blir resurser för varandra (Kamrat och självbedömning)
• Metakognition - vad har jag lärt mig och hur lär jag mig?
• Ta ansvar för sitt eget lärande
• Strategier - lära för livet

Allt sammantaget så handlar det om att öka elevernas möjligheter till lärande! På köpet får vi också diskussioner om metoder - hur ska vi få eleverna att lära sig detta, vad behöver de få träna på och på vilket sätt - och progression, d v s vad som kännetecknar de olika kunskapsnivåerna.


Sagt och gjort, efter att ha förankrat denna idé hos rektorerna så lyfte vi in Lärandematriser som ett verktyg i vårt fortsatta arbete med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Efter att tillsammans ha skaffat oss kunskap om vad LM är, dess syfte och uppbyggnad så påbörjade vi arbetet i ämnesgrupperna med hjälp av våra förstelärare. Höstens arbete fokuserades på att tillsammans med några kollegor i ämnesgruppen skapa en LM för ett arbetsområde i sitt ämne. Målet var att under höstens träffar komma igång med diskussionerna och tillsammans i sin grupp utforma minst en LM. Efter att man "fått ihop" en LM så skulle man också diskutera undervisningens innehåll - vilka metoder och aktiviteter hjälper eleverna att tillägna sig den kunskap och de förmågor de behöver för att nå målen?

På höstens sista ämnesgruppsträff fick lärarna sitta i tvärgrupper med representanter från olika ämnen för att ge respons på varandras LM. Genom att inta ett elevperspektiv fick man värdefulla synpunkter på sina LM som man sedan kunde ta med sig tillbaka till sin egen ämnesgrupp och bearbeta för att förtydliga Lärandematrisen ytterligare, för hur ska eleverna kunna förstå om inte våra kollegor gör det? Tvärgruppsarbetet gav också en värdefull inblick i de andra gruppernas arbete med Lärandematriser eftersom man oftast undervisar i mer än ett ämne.

Efter sista träffen gjorde vi en mentimeterundersökning där lärarna fick göra en kort utvärdering av höstens arbete med LM och så här såg resultatet ut:

Som man kan utläsa av utvärderingen så har höstens arbete med Lärandematriser i ämnesgrupperna upplevts som utmanande men också väldigt utvecklande, användbart och lärorikt - en bra grund att utgå från i det fortsatta arbetet då vi kan se ett stort engagemang från lärarnas sida! Vad har vi mer upptäckt under processen med LM? I början tog diskussionerna lång tid och det var lätt att fastna i formuleringar. Många upptäckte dock snabbt att det blev värdefulla och relevanta diskussioner om de många tolkningsbara kunskapskraven. Genom att börja skapa gemensamma LM började vi alltså prata progression och därmed närma oss likvärdighet i bedömningsarbetet!


Genom att skapa gemensamma Lärandematriser i ämnesgrupperna får vi:

• Träning i att formulera mål och progression som eleverna förstår, ökad insikt om kvalitetsnivåer och kunskapskravens innebörd.
• Kollegiala professionella samtal om undervisning och metoder, t ex språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, kooperativt lärande och digitala verktyg som ökar elevernas möjligheter att lära.

Under våren kommer vi att arbeta vidare med LM i ämnesgrupperna och fördjupa oss i hur man kan använda dem i undervisningen och det viktiga responsarbetet - både med eleverna men också på den egna undervisningen - samt hur man kan använda den i bedömningssyfte. Vi kommer fortsätta arbetet med att skapa fler LM och bygga upp en bank av LM i våra olika ämnen som fler kan ha nytta av. Det långsiktiga målet är att öka elevernas möjligheter till lärande, höja deras motivation och att öka likvärdigheten kring bedömning och progression. Fortsättning följer!

Att hålla i och hålla ut

En viktig framgångsfaktor för skolutveckling är långsiktighet och att kompetensutvecklingsinsatser sträcker sig över en längre tid. Vi är nu inne på vårt fjärde år i arbetet med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (med arbetsnamnet SKUA) i Sunne kommun, vilket kanske är ganska unikt? I ett annat blogginlägg kan ni läsa om vårt tidigare SKUA-arbete i F-6; SKUA i Sunne. Detta läsår har jag och min kollega Annelie Björck fått möjlighet att helt ägna oss åt skolutveckling och arbetet med SKUA. Därför har bloggen i år ett lite annorlunda innehåll än tidigare med mer fokus på skolutvecklingsfrågor än undervisning. Undervisningens innehåll och val av metoder är alltid central, men förmågan att reflektera över sin egen undervisning är en minst lika viktig del av lärarprofessionaliteten och utvecklingsarbetet.

Att diskutera sin undervisning tillsammans med andra ämneskollegor är utvecklande.

Ofta vill man se snabba förändringar och resultat när man arbetar med skolutveckling, men vi vet att utvecklingsarbete tar tid, det gäller att arbeta strukturerat och tålmodigt. Man måste också som lärare få tid att "landa" i nya tankar och arbetssätt så att man inte ständigt blir överöst av nya intryck och metoder. Om nya metoder ska bli en naturlig del av undervisningen så måste man få tid att prova, göra om och prova igen. Att språk- läs- och skrivutvecklingen är alla lärares ansvar och viktig för kunskapsutvecklingen i alla skolans ämnen är nog de flesta överens om, men mycket handlar om att skapa nya vanor, annars är det lättare att göra som man alltid gjort. Det räcker inte med att höra hur man "ska" göra, det gäller att göra genom att prova själv och inte bara en gång utan många gånger! Först då kan man börja reflektera över sin egen undervisning och se vilka effekter det ger på elevernas inlärning. Enligt professor Helen Timperley måste lärare hela tiden arbeta aktivt med att utveckla sitt eget lärande där man utvecklar sina metoder, testar och utvärderar hur det påverkar elevernas lärande och utveckling. Genom att fråga sig vilka kunskaper och färdigheter eleverna behöver utveckla fördjupar man sin lärarprofessionalitet och därmed undervisningen. Detta utvecklingsarbete måste organiseras och ledas av skolledare på ett systematiskt sätt menar Timperley.




Källa: Det professionella lärandets inneboende kraft - Helen Timperley

Det gäller också att försöka hitta gemensamma beröringspunkter i olika insatser. Många projekt knackar på dörren i skolans värld och det är allt fler inslag som ska rymmas inom ramen för undervisningen. Därför har vi försökt länka språk- och kunskapsutvecklande undervisning med t ex digitalisering och bedömning så att vi får en helhet istället för att köra parallella spår. En ökad medvetenhet redan i planeringsfasen om hur man kan använda olika verktyg i undervisningen för att kunna möta elevernas behov underlättar arbetet för oss lärare att skapa tillgängliga lärmiljöer. Allt handlar ju om att öka elevernas möjligheter till lärande.


Att ständigt utvärdera och fånga upp de deltagande lärarnas tankar är ett annat viktigt inslag för att få syn på var vi befinner oss i processen. Efter förra läsårets SKUA-arbete gjorde vi en utvärdering på både skol- och individnivå; Vad är ditt nästa steg i ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt? Vad är din skolas nästa steg? I många utvärderingar framkom det att man önskar mer tid för pedagogiska diskussioner på skolenheterna och i arbetslagen, ofta fylls de gemensamma mötena med praktiska frågor som måste lösas. Vårt jobb som SKUA-handledare i år består därför till viss del i att besöka kommunens olika F-6-skolor och utifrån just deras utvecklingsbehov se hur vi kan möta de önskemål som framkommit i utvärderingarna, bl a genom att hitta gemensam tid och ramar för pedagogiska diskussioner. Även vi lärare befinner oss i olika utvecklingszoner ibland och på våra träffar utgår vi från Marianis fyrfältare för att få syn på i vilken utvecklingszon vi befinner oss i just nu, anledningar till det och vad som skulle krävas för att komma vidare. Utvecklingsarbete kan vara krävande och man behöver också som lärare få vila i komfortzonen ibland, man behöver inte göra om och göra nytt hela tiden utan utveckla det man redan gör bra.


Men inspiration är alltid värdefullt! Därför anordnade våra förstelärare och IT-pedagoger olika workshops utifrån ett SKUA- och digitaliseringsperspektiv sista studiedagen innan höstlovet. Resultatet blev ett smörgåsbord av aktiviteter med allt från interaktionsövningar, kooperativa arbetssätt, läs- och skrivaktiviteter, rörelseglädje, Brainbreaks, hur man arbetar med skönlitteratur samt ord och begrepp i olika ämnen, digitala verktyg som ökar elevaktiviteten och inlärningen såsom Plickers och Quizlet, men också digitala plattformar som kan underlätta planeringen för oss lärare såsom One Note och uppgiftsfunktioner i Teams. Full aktivitet och kreativitet trots att det var sista dagen innan lovet!

Begrepps-Doobidoo

Kooperativa övningar

Plickers

Stolsyoga

Mitt bästa råd till er som arbetar med skolutveckling eller själva befinner er mitt i en utvecklingsprocess är därför - håll i och håll ut! Det finns inga snabba lösningar, det är metodiskt och strukturerat arbete som gäller och det handlar mycket om det som Timperley kallar för "Lärarens livslånga lärande." Tänk vilket fantastiskt utvecklande och kreativt yrke vi har, en av de stora fördelarna med jobbet! Försök att ha ett systematiskt förhållningssätt för att få syn på förändringar efter vägen. Ibland kan målet kännas långt borta och precis som för våra elever så måste man få syn på tecken på utveckling längs vägen för att hålla motivationen uppe.


Hur har vi då valt att arbeta vidare med SKUA i våra ämnesgrupper? Mer om det i nästa blogginlägg! Nu önskar jag alla ett härligt höstlov!!!

Resan

Jag sitter här och försöker sammanfatta den här resan vi gjort. På vår skola, i kommunen, i landet. Plötsligt gapar fler och fler stolar tomma i vår ljusa fina SvA-lokal och jag fylls av en känsla av övergivenhet. Vi har under våren tvingats ta farväl av de sista eleverna som bodde på Migrationsverkets enda kvarvarande asylboende i kommunen. Kvar är en känsla av tomhet.


Jag försöker blicka tillbaka för att få lite perspektiv. Perspektiv på de senaste fyra åren som inneburit så stora förändringar. Den stora flyktingvågen som även gav ringar på vattnet i vår lilla kommun med stora påfrestningar på skolans organisation som följd. En tid som präglats av en stor omsättning av elever. Så många möten. Så många avsked.  Vår undervisning och våra rutiner sattes på prov. Vi kämpade och hjälptes åt för att våra nyanlända elever skulle få ett så bra mottagande som möjligt, ibland i medvind men också i motvind. Förändring tar tid och det var det enda vi inte hade utan vi var tvingade att lösa saker samtidigt som vi var mitt uppe i hela processen. Så småningom växte rutiner och handlingsplaner fram som underlättade vårt arbete. Den ständiga kampen för våra nya elevers rätt till studiehandledning, modersmålsundervisning, inkludering och delaktighet fortsatte. Nu har vårt elevantal och mottagande av nyanlända sjunkit drastiskt och vi har tid att titta i backspegeln, stanna upp och reflektera. Vad hände egentligen? Och nu då? Har allt jobb varit förgäves? Självklart har inte något jobb varit förgäves.


I vår strävan efter att tillgodose våra nyanlända elevers behov har vi tvingats syna och skruva på vår egen undervisning. En stor kompetensutvecklingsinsats från Skolverket och NC har gett alla kommunens lärare nya verktyg i verktygslådan i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt vilket gynnar alla elever. Tack vare vårt mottagande av nyanlända elever har vi alltså fått nya metoder och arbetssätt som syftar till att förbättra vår undervisning och därmed öka möjligheterna för alla elevers lärande.


Vi har också på ett naturligt sätt fått arbeta med läroplanens värdegrund. Lika viktigt som att våra nyanlända elever ska lära sig svenska språket har det varit att förmedla de värderingar som vårt demokratiska samhälle vilar på, allas lika värde, rätten att själv få bestämma över sitt liv, individens rättigheter - och skyldigheter. Det har inte alltid varit enkelt. Det är lätt att utgå från att vi i Sverige är "normen" när det i själva verket är så att Sverige är ett ganska unikt, ja nästan extremt land när det gäller individens rättigheter. Naturligtvis kan detta vara svårt att förhålla sig till om man kommer från en annan kultur med helt andra värderingar. Samtidigt har våra svenskfödda elever fått nya erfarenheter och perspektiv på världen genom mötet med elever från andra delar av världen. Vi har helt enkelt blivit en bättre skola tack vare dessa möten!


Så många livshistorier vi fått ta del av - berättade i förtroende av barn som sett saker som barn inte borde se, som varit med om saker som inget barn borde behöva uppleva. Det som de flesta i vårt land bara kommit i kontakt med genom nyhetssändningar har vi mött vi i våra klassrum. Levande historia, berättat av de som själva varit med. Krig, våld, död, terrorattacker, flykt, splittrade och trasiga familjer. Och trots allt det tunga - en stark längtan och glädje över att få möjligheten att gå i skolan! Att ha en skola att gå till, att lärarna finns där varje skoldag, en skola för alla oavsett om man är kille eller tjej, rik eller fattig, där man inte riskerar att bli slagen om man svarar fel och där man förhoppningsvis slipper vara rädd, varken på väg till skolan eller under skoldagen. Skolan har för många blivit en trygg punkt i en annars tuff tillvaro och det värsta många av våra elever vet är när det är skollov och de inte får gå till skolan. Den insikten har gjort mig ödmjuk inför uppgiften.

För mig personligen har det varit en stor glädje att få följa elevernas utveckling, både språkligt, kunskapsmässigt och socialt. När otrygghet och frustration över att inte förstå eller kunna göra sig förstådd byts ut mot lyckan över att kunna interagera med sina svenska klasskamrater, läsa sina första ord på svenska, delta i ett samtal, berätta om sina upplevelser och uttrycka sina åsikter - de stunderna är värt allt!


Min enda sorg är alla avsked, alla elever som man inte vet hur det har gått för i livet, var de befinner sig nu - är de trygga, mår de bra, har de fått återförenats med sina familjer, har de fått stanna i Sverige eller har de skickats tillbaka till en otrygg tillvaro? Det smärtsamma i att några minnen börjat blekna, namn som försvunnit långt bak i medvetandet, försvunnit i mängden. Vissa avsked har varit jobbigare än andra och man vänjer sig aldrig vid dessa tunga farväl.

Så hur går vi vidare nu? Vi fortsätter såklart vårt arbete med att främja alla elevers möjligheter till lärande. En viktig del av det arbetet är SKUA (språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt) som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Det är viktigt att titta i backspegeln också för att få syn på vad vi har gjort, ibland kanske resan är viktigare än målet?! Därför avslutade vi årets SKUA-arbete med en inspirations-film med exempel på språkutvecklande aktiviteter från skolans olika verksamheter. Ta gärna del av den här: SKUA Sunne 2018/19 

Med det vill jag avsluta med att önska er alla en Trevlig Sommar! För mig väntar delvis nya arbetsuppgifter nästa läsår och för första gången sedan jag började jobba som lärare för 22 år sedan så ska jag inte undervisa elever utan fokusera på skolutveckling och fortsätta det viktiga arbetet för en likvärdig skola. Därför får vi se om och i vilken form bloggen lever vidare, tack till alla er som läst och tagit del av mina tankar!

/Ulrica

"Tänk inte minus - tänk plus!"

Mina möten med barn från andra kulturer har lärt mig så mycket om världen och livet! Jag fascineras ständigt av att så många orkar hålla modet uppe och ha en positiv inställning även om utgångsläget är tufft. Jag tänkte ge er en liten ögonblicksbild som visar detta genom att berätta om Kemal.

Kemal (som egentligen heter något annat) kom till Sverige för drygt tre år sedan tillsammans med sin pappa och fyra bröder. Familjen hade flytt tillsammans från Afghanistan men hans mamma och syster hade skiljts från familjen under flykten och fastnat i ett flyktingläger i ett annat land och de har inte träffats sedan dess.

Efter att ha flyttat runt på olika asylboenden i Sverige så kom Kemal till vår skola. Han lärde sig läsa, skriva och behärska det svenska språket riktigt bra. Han fick kompisar och var för övrigt som vilken 10-åring som helst, vilket innebar att han tyckte det var mycket roligare att spela fotboll på rasten med kompisarna än att träna svenska med fröken!

Av den anledningen så blev det lite sena ankomster vid några upprepade tillfällen. Min kollega tyckte då det var på sin plats att ta ett lite allvarligt samtal med Kemal och hans kompisar om vikten av att passa tider och att skolan är viktig för framtiden. Detta höll inte Kemal helt med om, eftersom han tänkte bli fotbollsproffs när han blev stor och då var det inte lika viktigt att kunna läsa och skriva bra, tyckte han. Min kollega försökte då lite pedagogiskt förklara att det är jättebra att ha drömmar och visioner, men att det är ganska svårt att bli fotbollsproffs och det är inte alla som lyckas, så det kan vara bra att ha en reservplan. Då blev Kemal tyst en stund, sen tittade han på henne och sa:

- Tänk inte minus - tänk plus!

Och visst blir livet lite lättare om man försöker tänka positivt och se möjligheterna istället för hindren! Dessutom blir man ju så lycklig som språklärare när ens elever visar prov på så goda språkliga strategier! Mitt i prick!

Kemal och hans familj har nu fått sitt tredje avslag från Migrationsverket och de riskerar att skickas tillbaka till Afghanistan efter snart fyra år i Sverige. Hur det har gått för honom vet jag dessvärre inte, eftersom familjen återigen flyttats till ytterligare ett nytt asylboende i en annan del av Sverige... Men jag hoppas att Kemal aldrig slutar drömma och tänka positivt!

Kemals situation är inte unik. Så många asylsökande elever som vi har tagit emot för att sedan tvingas ta farväl av dem igen när de flyttats till nya boenden. Eller som Kemals lillebror uppgivet uttryckte det: "De sparkar runt oss som fotbollar." Den eviga väntan på beslut från Migrationsverket tar hårt på redan pressade familjer. I SVTs programserie "Tusen dagar i Sverige" kan man följa tre familjer under deras tre första år i Sverige, länken till svtplay hittar du här: Tusen dagar i Sverige Se den! 💗

SKUA i Sunne

Jag tänkte berätta lite om vårt SKUA-arbete här i Sunne. Tack vare att vi i kommunen tagit emot många nyanlända elever de senaste åren så har vi fått möjlighet att genom Skolverket få en kommungemensam fortbildningsinsats i Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med arbetsnamnet SKUA. Alla lärare i grundskolan och gymnasiet har deltagit i denna kompetensutveckling, inledningsvis under ledning av Josefin Nilsson och Caroline Bötrius från NC, Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Tack vare dem har vi alla fått en gemensam grund att stå på inför det fortsatta arbetet som vi nu driver på egen hand i kommunen.

När jag utbildade mig i svenska som andraspråk kom jag för första gången i kontakt med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med teorier, förhållningssätt och pedagogiska verktyg som är helt nödvändiga för nyanlända elevers språk- och kunskapsutveckling men som också gynnar alla elevers lärande. Jag insåg snabbt att det här var verktyg som jag önskade att jag fått möta tidigare i mitt läraryrke och som jag också ville sprida vidare - alla borde få möjligheten att upptäcka vilka enorma pedagogiska vinster det finns att jobba språk- och kunskapsutvecklande! Jag försökte på egen hand att så små frön här och där men när vi som kommun fick chansen att ta del av NCs expertis och tillsammans lära oss mer kändes det fantastiskt! När jag själv fick frågan att hjälpa till i detta arbete kändes det både inspirerande och utmanande, tänk att få vara med och driva det här utvecklingsarbetet inte bara på den egna skolan utan också i hela kommunen!


Efter att NC haft sin utbildning här hos oss så har vi det här läsåret fått jobba vidare på egen hand. Jag och min kollega Annelie Björck har fått i uppdrag att driva arbetet vidare på kommunens F-6-skolor. Vi har haft två parallella spår - SKUA Grund och SKUA Ämnesgrupper. SKUA Grund är för de lärare som inte fått den tidigare utbildningen av NC. Där arbetar vi utifrån Pauline Gibbons bok Stärk språket stärk lärandet som vi läser och diskuterar tillsammans. Vi blandar teori med praktiska övningar där deltagarna får prova olika aktiviteter. Vi lyfter också relevanta begrepp eftersom vi vill utveckla ett gemensamt språk om undervisning och lärande.

Mellan träffarna får deltagarna själva prova språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter i sina respektive elevgrupper. När vi träffas så delger de varandra aktiviteter som de provat och sina upplevelser av detta; Vad fungerade bra? Vad var svårt? Vad behöver jag utveckla? Vad tar jag med mig i min fortsatta undervisning? Genom det kollegiala lärandet lär vi av varandra, inspirerar, tipsar, stöttar och ger goda råd!

Det andra spåret kallar vi för SKUA Ämnesgrupper. Enligt önskemål från både skolledarna och lärarna själva som gått NCs grundutbildning så har vi fortsatt vårt SKUA-arbete i form av ämnesgrupper. Våra F-6-lärare träffas då för att diskutera undervisning utifrån sina egna ämnen. Vårt mål har varit att koppla samman de tidigare parallella fortbildningsinsatserna; Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, Digitala verktyg och Bedömning.

Vi har delat upp arbetet under året i tre olika fokusområden; Tala/lyssna - läsa - skriva. Under varje fokusområde har vi tre träffar. Första träffen i ett fokusområde inleds alltid med en storsamling, d v s alla lärare träffas tillsammans och vi startar upp med att färska upp minnet genom en tillbakablick där vi som SKUA-handledare lyfter relevanta begrepp och frågeställningar, t ex talets betydelse för språkutvecklingen, vilka aktiviteter gynnar interaktionen mellan elever, stöttning och annat som är viktigt att tänka på inom det aktuella fokusområdet. Vi försöker också lyfta vilka digitala verktyg och hjälpmedel som kan vara till hjälp, dels genom att modellera och själva använda olika pedagogiska verktyg i ämnesgrupperna men också genom att tipsa varandra. Sedan fortsätter arbetet i ämnesgrupperna där det under första träffen är fokus på Lgr-11; Vad ställer mitt ämne för krav på t ex den muntliga förmågan? Vad förväntas mina elever behärska språkligt för att delta i ämnesundervisningen och visa sina kunskaper? Hur ska de få träna på de förmågorna? Vilka aktiviteter kan vi använda oss av i ämnesundervisningen för att de ska utveckla dessa förmågor? Utifrån de frågeställningarna förväntas lärarna till nästa träff ha extra fokus på t ex interaktion och talutrymme i sin undervisning. Vi vill också att de fortsatt provar olika språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter som de sedan ska delge varandra på den andra träffen. Träff 2 handlar alltså om att i sina ämnesgrupper diskutera undervisningen och aktiviteter som gynnar inlärningen och elevernas språk- och kunskapsutveckling; Vad har jag provat? Vad såg jag? Erfarenheter? Utmaningar? Möjligheter? Även här handlar det alltså om att inspirera, diskutera, tipsa, stötta, utmana och därigenom utveckla undervisningen. Kollegialt lärande när det är som bäst!

Vi har genomgående försökt lyfta ett systematiskt förhållningssätt, d v s hur vet vi att de förändringar vi gör leder till en förbättring? Hur får vi syn på vad eleverna lär sig? Vad de tycker och tänker? Detta är en stor utmaning som tvingar oss att tänka till lite extra och skruva på vår undervisning ytterligare några varv.

På träff 3 har vi fokus på bedömning; Vad ville jag se hos mina elever under de aktiviteter jag provade? Hur bedömer man t ex läsförmågan? Formativt? Summativt? Hur förmedlar jag det till mina elever? Hur dokumenterar jag? Vilka bedömningsstöd finns att få? Hur gör jag idag? Hur gör du? Vad kan vi förbättra? Vi vrider och vänder, stöter och blöter för att lyfta de här frågorna. Vi vill också få till en ökad samsyn kring bedömning och olika kunskapsnivåer vilket vi kommer att behöva jobba vidare med.

Till vår hjälp har vi våra förstelärare som driver arbetet i de olika ämnesgrupperna. Vi SKUA-handledare träffar regelbundet förstelärarna för att lägga upp ramarna för arbetet inför de olika fokusområdena, sedan får de sätta sin egen prägel på arbetet i sina respektive ämnesgrupper utifrån vad som är relevant för just deras ämne. Tack vare dem får vi återkoppling på hur arbetet fortskrider i de olika ämnesgrupperna, vad som fungerar bra, vilka utmaningar som finns och vad vi behöver ändra på eller förbättra. Ovärderlig hjälp för oss SKUA-handledare!


I vår gemensamma kommunikationskanal Teams lägger vi ut information, länkar, filmer och annat som kan tänkas fungera som stöttning i vårt gemensamma arbete, t ex Skolverkets moduler om Språk- läs- och skrivutveckling. Varje ämne har dessutom en egen kanal där man kan tipsa om material eller aktiviteter som är aktuella för just det ämnet. Vi uppmuntrar också lärarna att dela med sig av sina aktiviteter genom att dela dem i en "lektions-bank" på Teams.


Vad är då våra erfarenheter så här långt? Vi upplever att många deltagande lärare uppskattar det kollegiala lärandet då vår kommun har många små skolenheter där lärarna kan känna sig ensamma i sitt ämne. Att kunna utbyta erfarenheter, få stöd och inspiration av ämneskollegor blir då väldigt värdefullt och uppskattat. Andra framgångsfaktorer är att verksamhetschefer och skolledare är aktiva, drivande och ser till att det finns förutsättningar såsom t ex avsatt tid inom den arbetsplatsförlagda tiden. För att en kompetensutvecklingsinsats ska ge resultat på sikt krävs också att det blir en kontinuitet och löper över lång tid.


Det vi har fått till oss hittills är att det finns en generell önskan om att få jobba vidare i våra ämnesgrupper. Vår målsättning är att förhållningssättet i det språk- och kunskapsutvecklande arbetet ska genomsyra hela verksamheten med höga förväntningar på våra elever där de med olika grader av stöttning kan utvecklas mot de uppsatta målen. Genom att reflektera över undervisningen, själv och tillsammans med andra, höjer vi kvaliteten på undervisningen vilket förhoppningsvis kommer att leda fram till det långsiktiga målet att höja elevernas resultat . Vi har många positiva och engagerade lärare som fortsätter att utveckla ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i Sunne kommun vilket vi tycker är väldigt roligt och inspirerande!



Berättelse-ansiktet och Berättar-appen

Jag har tidigare skrivit om hur vi jobbat med berättande texter men det är ju ett arbete som aldrig blir klart utan alltid kan utvecklas och förbättras. Den här gången har vi arbetat med sagor och vi har använt "Berättelse-ansiktet" för att eleverna ska få en bra struktur på sina berättande texter.

Vi inledde arbetet med att läsa några klassiska sagor för att få inspiration. Tillsammans diskuterade vi handlingen och hur sagan var uppbyggd, d v s sagans struktur. Vi tog hjälp av "Berättelse-ansiktet" för att strukturera upp sagan och på bilden här nedan kan ni se hur vi arbetet med "Pannkakan:"

Vi diskuterade också typiska drag i en saga och hur man kan veta om en saga är gammal eller ny genom att studera ord i texten som kan ge oss ledtrådar. Vi repeterade syfte, struktur och språkliga drag som är typiska i sagor.

När vi hade läst några sagor tillsammans så fick eleverna läsa en varsin saga på egen hand. De fick i uppgift att fylla i ett eget "Berättelse-ansikte" till sin saga och med hjälp av den återberätta sagan för en klasskamrat. För att kunna göra det måste man ha förstått handlingen i sagan och kunna plocka ut de viktigaste händelserna. Där kan en grafisk modell såsom "Berättelse-ansiktet" vara till stor hjälp för eleverna för att strukturera upp händelserna.


Nu när vi fått inspiration från andra sagor så var det dags att gå över till att skriva egna sagor! Inför skrivandet fick eleverna planera sin saga genom att göra egna "Berättelse-ansikten" som de utgick från när de skulle börja skriva texten. Med hjälp av den hade de handlingen klar för sig med början, händelser och slut i en röd tråd innan de påbörjade själva skrivandet. I början av varje skrivtillfälle hade vi också korta "mini-lektioner" där vi tränade på t ex beskrivningar, skiljetecken och hur man skriver dialoger i en text.


Eleverna fick skriva texten på datorn för att enkelt kunna bearbeta den medan den växte fram. När de skrivit klart bearbetade de texten ytterligare tillsammans med mig och med hjälp av en checklista.

När både de och jag var nöjda var det dags för nästa steg - att illustrera texten med bild och ljud. Att kunna använda bilder eller andra konstnärliga uttryck tillsammans med sina texter för att förstärka budskapet och göra det tydligare och mer levande är ett kunskapskrav för både Sv och SvA. Eftersom vår kommun har licens för Nationalencyklopedin så ingår en hel del roliga och användbara appar. Vi valde därför att använda appen Berätta med NE till våra digitala berättelser:

Appen är enkel att använda även för yngre barn och i länken här finns en kort instruktionsfilm som vi tittade på tillsammans innan vi började: Berätta med NE. Elevernas uppgift var att välja lämpliga bilder som passade till deras saga. Till varje bild skulle de skriva 1-2 meningar, d v s en slags "lättläst" version av sin berättelse.

När det arbetet var klart skulle de spela in ljud till varje bild där de läste in berättelsen i sin helhet.

 

När den digitala boken är helt klar kan man spara den i ibooks eller dela den så att man t ex kan visa och lyssna på den hemma. Man skulle också kunna samarbeta med andra klasser och låta eleverna läsa och visa sina sagor för de yngre eleverna för att på så vis också få en naturlig mottagare.

De flesta elever tyckte att appen var enkel att använda, utmaningen bestod istället i att välja bilder som passade till texten och framförallt att skriva enbart en mening till bilden. Det blev en bra övning i att välja ut det viktigaste i texten och att handlingen ändå tydligt skulle framgå, speciellt för de äldre eleverna som skrivit längre och mer utvecklade texter. För de yngre eleverna är appen ett bra hjälpmedel för att skriva en enkel saga med ord och bild, men man kan alltså utveckla övningen för de äldre eleverna så den blir lite mer utmanande.

 

Eftersom vi sparar de digitala berättelserna så kan man enkelt jämföra och få syn på elevernas utveckling. Dels den skriftliga förmågan men också vad gäller uttal och den muntliga förmågan eftersom eleverna även spelat in ljud till berättelsen. Det blir alltså en slags formativ bedömning samtidigt som eleverna kan titta och lyssna själva, få syn på sin egen utveckling och därmed bli delaktiga i sitt egna lärande. Vi har tidigare spelat in eleverna när vi använt andra digitala verktyg för berättande och det brukar vara ganska roligt för dem att lyssna och jämföra när de själva märker att de blivit bättre på svenska!

Prova gärna detta digitala verktyg men se till att eleverna även här får stöttning och strukturer för sitt skrivande!