Att gå från tal till skrift

I höstas jobbade vi med Äpplen i åk 1. Vi hade inledningsvis pratat om äpplen, äpplets delar och vad man kan använda äpplen till. I samband med Äpplets dag så gjorde vi därför ett studiebesök hos ett litet musteri som ligger ett par mil utanför vårt samhälle. Under studiebesöket blev vi visade runt på olika stationer i musteritillverkningen och vi dokumenterade det hela genom att fotografera.

 

Tillbaka i skolan dagen efter så pratade vi om vår utflykt och vad vi hade gjort. Vi introducerade tidsorden först, sen, efter ett tag, då, därefter, till slut för att visa hur man kan återberätta en händelse med hjälp av olika tidsuttryck. Våra studiehandledare hade förberett och översatt orden på dari och arabiska och även om inte alla våra elever kunde läsa på svenska eller modersmålet så använde vi ordbilderna för att visa ordningsföljden. Med hjälp av tidsorden ritade och skrev vi en gemensam text om utflykten i elevernas ”finböcker.”

Nästa tillfälle skulle vi återge själva must-processen. Vi tog hjälp av de bilder vi tagit under besöket och jobbade i små grupper. Först lade vi ut alla bilderna i oordning och eleverna fick ge förslag på i vilken ordning bilderna skulle ligga.

Eleverna fick med egna ord berätta vad de kom ihåg om det som hände på varje bild och använde då ett vardagligt språk, de diskuterade genom att peka och visa på bilderna. Han hällde i den där tunnan. Hon hällde musten i en påse. Där var det klart.

Nästa moment var att vi satte upp bilderna på whiteboarden i rätt ordning och återkopplade till tidsorden vi använt häromdagen för att återberätta om utflykten. Kommer ni ihåg vilket ordet var som man kan använda för att berätta vad som hände i början? Flera elever kom ihåg ordet först och vi satte upp det på tavlan tillsammans med den första bilden. Sedan satte vi upp bilderna i tur och ordning och diskuterade vilket ord som passade bra att använda till just den bilden. Några ord kom de ihåg bra, som t ex först, sen och till slut medan uttrycken efter det och därefter var svårare. Parallellt med de svenska ordbilderna satte vi upp motsvarigheten på dari och arabiska.

Sedan fortsatte vi med att prata mer detaljerat om bilderna där jag och mina kollegor ville bygga på elevernas vardagsspråk mot ett mer ämnesspecifikt. Vi ville ha in vissa ord och uttryck som mosa äpplen – äppelmos, pressa, centrifug, saft, hetta upp, pastörisera, bakterier, förpackning… Eleverna var otroligt aktiva och kom ihåg förvånansvärt många detaljer från processen. Med hjälp av elevernas egna ord styrde vi som lärare samtalet genom att ställa frågor och omformulera deras svar och byggde därmed på med de ord vi ville att de skulle lära sig förstå innebörden av. Kommer ni ihåg vilket ord som betydde att man…. Kan vi använda något annat ord än…? Varför gjorde man så? Vad får man när man mosar äpplen – äppelmos = mos av äpplen……

Nästa steg blev att vi tog upp bilderna på Smartboarden och nu formulerade vi tillsammans en eller två meningar till varje bild. Återigen var det eleverna som stod för innehållet och förslagen medan vi som lärare styrde samtalet med frågor och bad om förtydliganden och andra ord. Tillsammans konstruerade vi en text som återgav hela must-processen. Avslutningsvis fick eleverna skriva av texten i sin arbetsbok.

 

Vad bör man tänka på när man ska gå från tal till skrift?

• Försök att utgå från något konkret eller en gemensam upplevelse där eleverna först får sätta ord på vad de gjort eller sett med hjälp av sitt vardagsspråk och befintliga ordförråd.
• Fotografera gärna gemensamma upplevelser såsom studiebesök eller utflykter. Då känner eleverna igen sig och man kan återknyta till bilderna i det uppföljande arbetet.
• Introducera de ämnesspecifika orden och begreppen efter hand, då finns förståelsen för orden innan begreppen byggs på.
• Var inte rädd för att använda svåra ord och begrepp - bara man börjar i rätt ände så att förståelsen finns så brukar eleverna ganska lätt ta till sig de "svåra" orden. Förstärk språket istället för att förenkla!
• Gemensamt skrivande ger många bra diskussioner om både innehåll, form och språkval. (Mer om detta i Cirkelmodellen i kommande blogginlägg.)
• Använd elevernas alla språkliga resurser i den mån det är möjligt. Ta hjälp av studiehandledare för att förklara viktiga ord och begrepp och låt allas språk synas i klassrummet och undervisningen.

Jag tycker exemplet med studiebesöket tydligt visar vikten av att utgå från något konkret och vardagligt för att sedan bygga på det vardagliga språket med ett mer ämnesspecifikt. Hur många av våra åk 1:or hade förstått "centrifug" om de inte sett det med egna ögon? Det ska ju vara spännande med svåra ord också – tänk att kunna ett ord som "pastörisera"! Vårt mål var att framförallt bygga på elevernas passiva ordförråd, d v s att de skulle förstå ordet när de möter det i ett sammanhang. De flesta är nog inte redo att använda det i sitt aktiva ordförråd, det kan bli nästa steg i deras utveckling lite längre fram när de stöter på orden igen. 

Huvudsyftet med vårt skrivande var inte att eleverna skulle producera egna långa texter utan att bekanta sig med tidsorden och använda dem tillsammans för att förklara och återberätta något vi varit med om. Med gemensamt skrivande får man också automatiskt in diskussioner om vad ord, mellanrum och en mening är redan tidigt i skrivinlärningen. Naturligtvis är detta något vi kommer att återkomma och anknyta till så fort tillfälle ges. Övning ger färdighet och börjar vi redan tidigt skola in eleverna på olika typer av texter så kommer de att ha nytta av det längre upp i skolåren. När de ska erövra skolans skriftspråk är det viktigt att de får öva och att talet får bli en bro över till det skrivna språket både vad gäller form och innehåll!