Fyrfältaren som verktyg för det egna berättandet

Fyrfältaren är utmärkt att använda inte bara för att sammanfatta och återberätta utan också för att introducera en struktur för det egna berättandet. Med de tydliga ramar som fyrfältaren ger samt med stöd av egna ritade bilder så underlättar det elevernas process när de själva ska börja producera texter i den narrativa genren.

Vi fortsatte därför vårt arbete i åk 1 med att Rolf fick vara huvudkaraktär i elevernas egna berättelser. För en del elever är det svårt att hitta på egna händelseförlopp och då kan det vara till hjälp att man utgår från något redan bekant och bara byter ut enstaka detaljer. En del elever valde att i stort sett efterlikna de böcker vi redan läst, några bytte ut saker som att Rolf fick ett paket men att det var något annat i paketet, medan andra valde att fantisera fritt. Många härliga "Rolf-berättelser" blev det som ni kan se några exempel på här nedan!

När eleverna var klara med sina berättelser så fick de visa och berätta för varandra i mindre grupper. För några elever var det en trygghet att ha hört tidigare Rolf-historier och efterlikna dem, det gav dem ord och verktyg att själva kunna berätta en liknande historia. För de elever som var helt nya i svenska språket kunde vi ta hjälp av klasskamrater med samma modersmål så att de kunde berätta på sitt starkaste språk och klasskamraterna hjälpte till att förklara för oss andra.

Varför är det så viktigt att ge eleverna många tillfällen att berätta muntligt? Dels blir det en naturlig mottagare när det är någon som sitter och lyssnar på det man berättar. Det är också viktigt att eleverna får sätta egna ord på sina tankar, därigenom blir talet en bro till det skrivna språket. De måste tänka på att uttrycka sig så att andra förstår och att berättelsen ska hänga ihop i en röd tråd. Bilderna tillsammans med fyrfältaren ger eleverna ett nödvändigt stöd för minnet när de berättar. De har bilderna att utgå från och ta fasta på om vi som lyssnar vill veta mera. När de redovisar muntligt kan jag som lärare stötta eleverna genom att ställa följdfrågor och be om förtydliganden, sk lärarstödd redovisning.

Det är också viktigt att tänka på att många elever behöver olika slags stödstrukturer för att klara av uppgifter i skolan. Extra resurser är alltid bra och ibland helt nödvändiga, men man kan göra stor skillnad genom att själv som lärare vara medveten om vilka språkliga krav som olika uppgifter ställer på eleverna. Istället för att välja bort uppgifter, förenkla eller tänka "det här blir för svårt" så kan man fundera över vilken slags stöttning eleverna skulle behöva för att klara av uppgiften. Då ökar förutsättningarna att de ska klara av att genomföra och tillgodogöra sig undervisningen, först med hjälp av den nödvändiga stöttningen och så småningom på egen hand. I det här fallet hade eleverna stöttning av fyrfältarens struktur, sina egna bilder, igenkänning från tidigare berättelser, lärarstödd redovisning och språkstöd av klasskamrater.


Genom det muntliga berättandet bygger eleverna också stödstrukturer som hjälper dem över till det skrivna språket, vare sig det sker med pennan i hand eller med tekniska hjälpmedel såsom ipad eller dator. Om eleverna hade fått i uppgift att skriva en egen berättelse enbart med papper och penna utan stöttning eller någon tydlig mottagare så hade resultatet säkert blivit annorlunda. Många elever - både yngre och äldre - fastnar lätt i den klassiska "skrivkrampen" och vet inte vad de ska skriva om, hur de ska skriva, vilka ord de ska använda, hur de ska formulera sig eller varför de ska skriva - vem är mottagare? Därför är det viktigt att vi stöttar dem på vägen mot skriftspråket, mer om det i ett annat inlägg när jag ska berätta om hur vi jobbat med Cirkelmodellen.


Stöttning är viktigt oavsett ålder och ämne - det gäller att ge eleverna så många verktyg som möjligt i verktygslådan. Det finns ju inget bättre än att se eleverna lyckas och växa med uppgiften!